Läkaren som förändrade allt (2)

Jag hade alltså börjat ta treo varje dag och var inte särskilt orolig för det.

(Sidospår 1: Just det, jag har ju glömt att berätta att jag under många år haft problem med magen. Jag har ofta ont och får magkatarr titt som tätt, vilket inte är så bra. Jag berättade det för den kvinnliga läkaren och hon sa att treo kan ge magproblem och skrev ut medicin för det. Så inte nog med att jag tog treo hela tiden, jag åt dessutom medicin för att motverka de magproblemen jag fick från att ta dem.)

(Sidospår 2: Jag har även glömt att skriva att jag, innan hela den här cirkusen drog igång, har varit hos läkare för min huvudvärk och fått gå hos några olika sjukgymnaster utan resultat. Det var kanske i 15-årsåldern.)

Jag tog numera 2 st treo tre gånger om dagen. Det har även hänt vid väldigt enstaka, riktigt hemska, dagar att jag tagit en extra gång, men det har varit i undantagsfall. På någon sätt har jag kunna rättfärdiga det för mig själv så länge jag inte överskridit "maxdosen" alltså, 2x3 tabletter dagligen. Jag behövde ju inte oroa mig för att jag tog mer än 10 dagar i följd eftersom det var enligt läkares ordination.

Jag hade ju vid den tidpunkten testat massa olika saker och började oroa mig lite för vad det kunde vara. För varför hjälpte inget utav det som ska hjälpa vid spänningshuvudvärk för? Det måste ju innebära att det är något annat, något värre...

Så jag tog mig till läkaren igen, men den kvinnliga läkaren (som jag nu fick veta var en AT-läkare, alltså inte färdigutbildad) fanns inte längre kvar på vårdcentralen, utan jag fick en ny igen. Och den läkaren är nog det bästa som hänt mig!

Inte nog med att han är en trevlig och gullig gubbe, han drog dessutom igång varenda utredning man kan tänka sig, som jag inte hade haft tidigare. Men eftersom jag faktiskt testat det mesta så var det ju inte så mycket kvar.

Den första remissen jag fick genom honom var till en öron - näsa - halsmottagning för att se om min näsa hade något med huvudvärken att göra. Tydligen är den sne och luftvägarna lite små. Jag testade en nässpray som vidgar luftvägarna, men det hjälpte inte. De röntgade dessutom för att se hur det såg ut, och enligt näsläkaren var det inte värt att operera.

Den andra remissen var till Sophiahemmets neurologiska mottagning där jag skulle få veta om jag hade en tumör eller inte. Hon var nog en av de sämsta läkarna jag har träffat. Hon bad mig att berätta om mina problem men avbröt mig när jag inte ens berättat allt och sa bara att jag hade spänningshuvudvärk, gav mig en remiss till Huvudvärkskliniken och sa åt mig att gå där 10 gånger för att bli av med min huvudvärk. Hon sa dessutom att om jag var riktigt orolig kunde jag få en röntgenremiss för att se om det var någon tumör, men att det var väldigt ovanligt i min ålder. Hon gjorde inte en enda undersökning och jag var därifrån på ca fem minuter.

I vintras fick jag en remiss till röntgen och som tur var var det ingen tumör.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0