Läkaren som förändrade allt (1)

Jag ringde alltså och bad om att få en annan läkare, eftersom jag inte riktigt kände förtroende för den första.

Då kom jag till en ung kvinnlig läkare som jag kände verkligen lyssnade på mig. Jag berättade för henne att jag hade huvudvärk i stort sett varje dag och att jag tog treo när jag behövde. Hon frågade ut mig lite och undersökte mig och sa att det var jättebra att jag tyckte att det hjälpte med treo (så jag slapp ta starkare grejer). Dessutom uppmanade hon mig att ta tabletter varje gång jag kände att jag började få huvudvärk. Och det sa hon alltså efter att jag sagt att jag i stort sett hade huvudvärk varje dag.

Hon berättade att värk är som att gå på en stig. Ju fler folk som går på stigen desto djupare blir den och desto svårare blir det att fylla igen den. Det är ungefär samma sak med värk, menade hon. Att om man låter kroppen ha ont så vänjer den sig vid det och till slut framkallar receptorerna värk fast man egentligen inte har ont.

Så man kan säga att det som egentligen hände den dagen var att jag fick en läkares klartecken att ta treo dagligen!

Men hon nöjde sig faktiskt inte med det, utan jag fick också en remiss till en sjukgymnast på samma vårdcentral. Dessutom tyckte hon att jag skulle gå och prata med en kurator för att se om min huvudvärk var stressrelaterad. Jag fick också ta en del prover, t.ex. på järnvärdet. Jag fick svar väldigt fort att järnvärdet var bra.

Parallellt började jag alltså gå hos en sjukgymnast och hos en kurator. Kuratorn var bra på många sätt och vis. Hon hjälpte mig att hitta sätt att hantera stress på. T.ex. så fick jag lära mig mindfulness, vilket innebär att man ska vara här i nuet och inte tänka på allt som måste göras eller jobbiga saker som hänt. Det hjälpte mig mycket på det personliga planet, men huvudvärken var ju fortfarande där och verkade inte gå att prata bort.

Den första sjukgymnasten var inte alls bra. Det enda jag lärde mig av henne var att om man har spänningshuvudvärk ska man inte träna axlar så tungt utan göra många lätta repetitioner istället.

Sjukgymnast nr 1 lämnade efter ett tag över mig till sin kollega. Jag tyckte bättre om henne och istället för att jag skulle träna utförde hon ackupressur på mig. Det innebär att man trycker på vissa punkter som kan vara spända för att de inte ska vara det längre. Jag tyckte om det och tyckte till och med att det hjälpte till viss del, men jag hade ju fortfarande mycket ont.

Med henne testade jag även att stå på en vibratorplatta (kommer tyvärr inte ihåg exakt vad det heter). Det man gör då är att stå på en stor "träningsmaskin", som egentligen består av en platta som vibrerar, i olika formationer för att träna olika muskelgrupper. Det är bra för nacken och ryggen och ökar cirkulationen i musklerna med väldigt många procent. Som jag har förstått det minskar cirkulationen till huvudet när man spänner nacke och axlar och det är då man kan få spänningshuvudvärk. Eftersom denna maskin ökar cirkulationen ska med andra ord spänningshuvudvärken minska. Men det gjorde det inte i mitt fall.

Då tipsade sjukgymnast nr 2 mig om en ackupunktör som skulle vara väldigt bra med huvudvärk. Jag började gå hos henne en till två gånger i veckan ett tag, men efter att jag hade varit där ungefär 10 gånger så sa hon att det bara var slöseri att fortsätta, eftersom det inte hade gett något utslag ännu.

För lite mer än ett år sedan hade jag alltså provat sjukgymnastik, vibratorplatta, ackupressur, ackupunktur och stresshantering utan resultat... jag började sakta men säkert tappa hoppet

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0