Beroende av Treo

Nu kan man säga att min historia börjar närma sig sitt slut... eller det är det jag hoppas på i alla fall.

Den 25 maj 2010 var jag nämligen på TUB-mottagningen för första gången. Vi pratade om de olika alternativen som fanns; slutenvård och öppenvård. Skulle jag vara på slutenvård skulle det innebära att jag blev inlagd där i två veckor, slutade helt med treon på en gång och ja... vara där. Jag var rätt inställd på att det var så jag skulle göra, men på grund av sommarstängning och att jag måste jobba vissa veckor fungerade inte det. Därför passade öppenvården mig bättre.

Jag fick ett schema som jag fyller i varje gång jag trappar ner och så var det bara att sätta igång. Dessutom skulle jag komma dit en gång i veckan för att kolla läget och för att se hur mycket jag skulle trappa ner med den veckan.

Hittills har det gått väldigt bra. Jag har i och för sig haft lite värre huvudvärk vissa dagar, särskilt när jag precis trappat ner men då försöker jag påminna mig om att det faktiskt är på grund av abstinensen jag känner så.

Så här har det sett ut för mig så här långt:
Innan nedtrappningen - 2 på morgonen, 2 på dagen och 2 på kvällen
26 maj - 2, 1, 2
1 juni - 1, 1, 2
5 juni - 1, 1, 1
12 juni - 1, ½, 1

Jag har valt att trappa ned lite fortare i början eftersom jag inte tyckte att det var något svårt. För mig börjar nog utmaningen nu, när jag börjar ta färre tabletter än jag gjort på väldigt många år. Just nu har jag t.ex. väldigt ont, men vet att jag måste vänta minst en timme till innan jag får ta den sista tabletten.